words can not describe ♥
I've said it before and will say it again
nu har jag precis duschat och krypit ner under täcket. och faktiskt, jag gråter lite. inte över något viktigt. men jag satt mig i frisörstolen själv idag. efter lite påtryckningar från mina arbetskamrater. 'klipper du dig inte nu, kommer ditt hår aldrig växa ut'. ungefär så känns det nu. som att det aldrig kommer växa ut igen. så kort är det, så kort att jag nästan överväger att raka hela skallen. bara för att. nu när jag ändå har klippt ner det så kort, kan jag lika gärna börja om från början.
men inte är jag bitter. folk har frågat varför jag har varit så glad hela veckan. och tänk att jag vet varför. pilutta er och puss i pannan. nu ska jag sova för att sedan jobba min sista arbetsdag den här veckan. och nästa vecka välkommnar jag winnerbäck. dock utan syster som köpte biljetterna till oss. vilket jag tycker är väldans tråkigt att hon inte kan komma ner. men min fina sara tar tåget för att förmodligen tjuta efter honom mer än jag.
Why must I spend my time, filling up my mind with facts and figures that never add up anyway. They never add up anyway.
När jag klev innanför dörren var det skönt att vara tillbaka. Jag drog fram damsugaren, torkade golven, tvättade tvätten packade upp alla väskor. Pyntade lägenheten med some new stuffs, tände ljus, tog en dusch och kröp ner i soffan. Sen dess har jag legat och funderat över livet och som jag säkert skrivit tusen gånger förändras både tid och människor. Det kommer alltid vara så.
Jag måste ha varit rädd för att släppa taget om många saker och ting. Men det börjar tyda sig för mig själv att jag faktiskt inte vill ha någonting av det där längre. Det är bara det enda jag vetat om. Jag har hela tiden väntat på att snart flytta hem, det är det jag har levt på här nere, jag har inte skaffat mig ett 'eget' liv. Men jag kommer inte hem, jag kommer bli kvar här, även om det kanske inte handlar om år så är jag här nu och jag måste göra något av nuet. Jag kan inte leva på hemma och vad som händer där. För som sagt vill jag inte ha det längre. Det är klart att jag saknar och alltid vill vara med nära och kära men jag har hela tiden väntat på det som redan har varit, tid som passerat. Men det kommer inte tillbaka. Jag behövde den där smällen på käften, den som jag blundat för i evigheter, jag behövde den bara på riktigt. Tack eller nåt. Jag börjar om nu. Lycka till mig själv.
And we talk about friends and we talk about records, talk about life and we'll talk about death, And we dance in the living room, dance on the sidewalks, Dance in the movies, dance at the festivals, dance, dance, No men ever really dance like this.
we stopped checking for monsters under our bed. when we realized they were inside us.
never let anyone build you up with words
Jag har haft en av de bästa dagarna på länge förra lördagen med Frida och Matilda som kom och besökte mig nere i Stockholm. Vi spenderade fredagen med en hel del vin för att sedan dra sig upp i tid på lördagsmorgonen, inte den bästa uppladdningen men vi tog bara vara på tiden. Lördagen spenderade vi ute i kista med kameran i högsta hugg. För att sedan dra vidare till konsert. Nej, jag nämner inga namn. För jag tror att jag lider av ett allvarligt syndrom. Och jag skämms faktiskt lite. Men det hela gör mig glad och jag har nästan ingen tid över för annat. skämtosido, eller? Mina vänner och mamma har börjat fundera över hur det egentligen är ställt med mig där inne. Men hallå, jag förstår, det gör inte ni.
Idag har jag och brudarna haft återträff i Hudik. Med frukost på jambo och finaste Frida Hansson som har hemlänt från grannlandet över helgen. Efter ett helt år har vi äntligen fått tala med fröken på ett mänskligt sätt öga mot öga. Och det var värt en hel del. Men som jag saknar den människan. Det gör lite ont då och då.
Imorgon styr jag bilen mot ljusdal för att fortsätta göra min ledighet minnesvärd!
I have no story to be told, But I've heard one of you and I'm gonna make your head burn. (you gonna wish you never had met me)
.
and you don't even realize, you screwed it up this time
All of these words whispered in my ear, Tell a story that I cannot bear to hear, Just cause I said it, it don't mean that I meant it, People say crazy things, Just cause I said it, don't mean that I meant it, Just 'cause you heard it', Rumour has it.
Gave you the space so you could breathe, I kept my distance so you would be free, And hope that you find the missing piece.
before I leave, brush my teeth with a bottle of Jack. cause when I leave for the night, I ain't coming back.
life is better when you decide you don't care
people say you don't know what you've got till it's gone. truth is, you knew what you had, you just never thougt you'd loose it.
everything in life is temporary. so if things are going good, enjoy it, because it won't last forever. and if things are going bad, don't worry. it can't last forever either.
NEJ. Jag är inte glad. Det är löning och hela stockholm klipper sig. Och emilia flyttar till gotland på söndag, hejdå vän, bara sådär. Jag är mer en ledsen människa.
trying to get lucky
Jag är tillbaka i min lägenhet nere i Stockholm. Jag som haft känslan under hela tiden jag var hemma att jag aldrig mer ville åka tillbaka. (dock inte till jobbet vill säga), det kan ha vart det enda jag saknat. Men idag när jag klev innanför dörren och såg allt jag lämnat där det inte skulle ligga fick jag städkänsla. Nu är allt cleant och massor av kläder tvättade. Så i nuläget ligger och njuter i soffan med kvällsfika och twilight och tycker det är riktigt skönt att vara tillbaka i mitt hem. Snart ska jag krypa ner i min nybäddade säng och inta sömn och hoppas på att må ännu bättre imorn, för snart är jag frisk på riktigt.
It ain't like you to hold back
and everytime your on this side
Oh your so naive, your so. How could this be done, by such a smilin sweet heart,
and every time I look inside. I know that she knows, I'm not fond of askin.
sjundejuli.
Jag lever rätt bra nu. Jag menar, solen skiner hela dagarna, jag är hemma hos pappa, och jag kan ju göra precis allt jag vill göra. Nej, jag får ligga inne, jag får inte ens följa med och handla. Dom är ute och gör sommarsysslor, klipper gräs, sår gräs, ja, gör allt man gör sommriga dagar. Jag hade gärna gjort något så tråkigt som att så gräs, men nej, det ända jag för tillfället är duktig på är att knapra tabletter(som man tydligen inte få vistas i solen av) och ligga still. Och längta tillbaka till jobbet, men inte Stockholm. Nu vill jag göra allt jag inte kan och orkar. Och som jag vill gå ut i helgen bara för att jag är hemma, men det vore ju lika som att ta livet av sig själv. Nej jag ska fortsätta med mina nu dagliga rutiner.
hospital visit/hjärnhinneinflammation
Nu har det hänt igen. Fått en dum sjuka, igen. Snart måste jag ha haft allt man kan ha, och dessutom inte kan få igen. Tack och lov för det.
Har senaste veckan haft galet ont i ben och rygg. Sen kom feber, huvudvärk och ont verkligen överallt. Drog trots allt till jobbet men akuten fick bli nästa mål. Där skickade dom mig till danderyds sjukhus. Anlände kring 7. Var tydligen först i kön och var inte tvungen att vänta "så länge". 40 långa minuter senare kommer en sköterska och gör en vanlig undersökning och tar tre rör blod av mig, (jag som verkligen älskar sprutor). Efter som att jag knappt kunde sitta eller stå längre fick jag ligga kvar i sängen i ett trångt äckligt utrymme med drapperier fördragna. Febern steg och efter 2 timmar ville jag be alla fara och flyga. Tack och lov var sofie där och tog hand om mig, mitt söta hjärta ♥
Doktorn kom inte förns klockan 12. Då hade jag redan vart fram och tiggt alvedon och klagat på att det var konstigt att "allt tog sån jävla tid". Hon undersökte igen och jag fick berätta både det ena och det andra. Hon tröck på massa dumma punkter så hon vart kallad en hel del dumma saker, men självklart var jag snabb med att be om ursäkt. Ända tills hon drog in en till doktor och sa att ett ryggmärgs prov väntade.
Jag har hört att det är sjukt hemskt och gör galet ont. Och jag säga att det stämmer, som fan! Helst när doktorn sticker fel och sticker in i nerverna som går till benen. En liten panik uppstod och hon ringde efter narkosläkaren som tydligen skulle få sticka om mig. "yes, en gång till. kan ni inte ta livet av mig samtidigtnär ni ändå är igång? Henne fick jag vänta på i 40 minuter och klockan var nu 01:45. Tack och lov gick det lite bättre denna gång. Och jag började se ett ljus om att jag faktiskt skulle få dra därifrån när hon säger att jag blir tvungen att ligga still i en timme, för att inte få huvudvärk dagen efter. Och att dom skulle ta fler blodprover. Ungefär där flög jag i luften och berättade att jag faktiskt hade haft huvudvärk förr och att jag kunde leva med det när jag ändå skulle vara sjukskriven i minst en vecka och att jag tänkte åka hem. Jag fick så lov till att ligga still i 25 minuter innan jag travade ut ur sjukhuset 7 rör fattigare på blod och 2 rör fattigare på ryggmärg. Den "roliga" doktorn försökte skoja till det hela när vi frågade om ryggmärgsprov var ungefär samma som ryggmärgsbedövning vid en förlossning. Hon skrattade och berättade att det här var värre så jag skulle gått kunna föda på fleeera gånger, utan problem eftersom att jag tydligen tog det hela 'väldigt bra' bullshit. Jag känner fortfarande efter om jag lever. Hur som helst ligger jag hela dagarna ut och in, och har tydligen hjärnhinneinflammation. Underbart, right... Nu packar jag ihop och får skjuts hemöver till hälsingland.
