06.12.10

det fanns stunder när hon visste hur det skulle va.
men det är som om hon glömt vad som var så bra.

hon har för länge sen tappat lusten,
har för länge sen glömt vad som var värt nånting.
hon känner efter om livet kan va lite mer.

Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter.
Det är ingen som pratar längre, det är sånna dagar,
som vänder allt upp och ner.

Har du kommit nånstans, har du sumpat din sista chans?
Är du framme nu, har du valt en väg att gå?
Ett mål att sikta på, är det verkligen du?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0