keep wondering
jag har väl aldrig någonsin varit så lat som denna helg. jag har knappt rört ett finger. jag har legat i sängen och tittat på skidåkningen som äntligen har dragit igång igen. och som jag saknar att ta på mig skidorna och dra iväg på ett pass med skidgym. dock skulle nog det nu vara min sista dag i livet. jag har aldrig någonsin varit så otroligt otränad. förjävligt kan man tycka. och förjävligt är det. craaaaap.
imorgon står herrklipp på schemat igen och vi ska gå in och börja klippa vår andra docka. repetiton på allt igen. tiden går fort och snart står vi där ute i salongen och klipper och färgar kunder, och om inte allt för länge jobbar vi på riktigt, någonstans där ute? det känns inte bra att inte veta vart. jag har verkligen ingen aning. jag kanske inte alls kommer härifrån som det var tänkt, kanske blir jag kvar för att få ett bra jobb. jag tvivlar på att det finns plats nånstas hemma - keep wondering
