LARS WINNERBÄCK
Strimmor, jag öppnar mina ögon försiktigt. Jag har varit här förut, människorna här verkar så lyckliga nu Är det nittonhundranittiosju?
Strimmor, jag kan ha förlorat min heder Jag kan ha förlorat allt, men när solen går upp är vi långt härifrån, så jag håller huvudet kallt.
Du och jag har ingenting och vi kan inte knäcka varann Vi måste inte hålla tankarna klara. Strimmor, ett skitigt fönster mot världen och en vind som tar sig in Rymden är så lockande och len inatt och lika stark som en halva gin Du och jag är inget vidare bra men jag kan inte säga nej Jag kanske rent av behöver dig.
Kommentarer
Trackback