LARS WINNERBÄCK

Strimmor, jag öppnar mina ögon försiktigt.
Jag har varit här förut, människorna här verkar så lyckliga nu
Är det nittonhundranittiosju?
Strimmor, jag kan ha förlorat min heder
Jag kan ha förlorat allt, 
men när solen går upp är vi långt härifrån,
så jag håller huvudet kallt.
Du och jag har ingenting och vi kan inte knäcka varann
Vi måste inte hålla tankarna klara.

Strimmor, ett skitigt fönster mot världen
och en vind som tar sig in
Rymden är så lockande och len inatt
och lika stark som en halva gin
Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0