didn't need the pain



Verkligheten kommer ifatt och jag börjar bli rädd på riktigt. Jag har inte tagit det på allvar, eller aldrig velat tagit det på allvar. Jag har ingen aning om vilket.


Men imorgon, äntligen kommer Emilia ner och stannar ett tag. Som jag längtar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0