just a dreamer

En dag utav dom värre. Utväxt prov som jag failade på. Eftermiddagen bestod av CV genomgång och tillhörande prat om gesäll brevet och dess nya jävla piss regler. Jag kan minst sagt säga att jag känner mig så jävla lost. Så jävla tom och just nu ser jag inte framtiden ljus någonstans. Inte på något vis. Problemet med att stanna kvar i Stockholm är inte själva Stockholm. Det är att jag har alla hemma. Bara 30 mil bort.  Alla mina fina, bra, underbara vänner. Man behöver deras närhet för att må fullbordat bra. Och det börjar göra ont i längden. Och att nu veta att det förmodligen blir här jag hamnar efter sommaren får mig att fundera över den omtalade vårdepressionen. När jag känner att jag trivs bäst under täcket med jobbiga tankar. När jag inte ens orkar plocka upp kläderna från golvet, eller lampan som gick i tusen bitar, eller diska det äckliga diskberget. Typ när jag skiter i allt.