silences keeping me awake



Det är kul att se hur besökarstatistiken ökar varje söndag och måndag. Vad tror folk att jag gör om helgerna egentligen? Jag kan berätta att det inte händer allt för mycket. Jag har sovit bort hela helgen. Skönt, men jag är fortfarande lika trött. Något tär på mig. Något jag ska sluta bry mig om. Något jag inte passar okej med.

Idag hade vi prov i damklipp och på något sätt lyckades jag sätta dit en bra klippning, tack & lov. Det var skönt , med tanke på att jag vaknat på helt fel sida. Men ett stort tack till sandra som ställde upp som modell.

Annars har jag legat och läst min och Sara's 'dagbok', läst gamla inlägg sen ett år tillbaka. Där vi klagade på hur livet var. Men samtidigt ser jag den där lyckan i texterna över hur bra allt egentligen var. Idag är en dag där jag skulle göra vad som helst för att få snurra tillbaka tiden. Göra allt annorlunda eller bara få vara där vi en gång var. Jag läser om veckorna när jag försökte måla hela hemmet vitt, om när jag skulle hämta sara efter jobbet, om när jag var 'less', fast egentligen överlycklig, om när vi pratade skit bara för att det kändes bättre, om när vi var vaken tills tidigt inpå morgonen och pratade i stilen tänk om, skrattade, grät, grubblade och mådde så jävla bra. Framtiden var bara att invänta. Och nu såhär i efterhand vet jag att jag har det bra. Men jag vill ha allt så annorlunda, jag vill känna så annorlunda. Jag vill vara hemma. Och jag har längtat efter att få flytta hem. Men faktumet slår mig dagligen att jag nog måste stanna kvar här nere. Jag var tillochmed in och kollade nya lägenheter igår. Helst av allt hade jag blundat. Men jag blir iallafall hemma hela sommaren, Och jag ska leta ihjäl mig efter ett jobb. Dagarna in och ut, ut och in.

Jag inspireras av människor som längtar efter att få flytta bort från - där dom alltid varit. Att få komma till Stockholm och se något nytt. Där deras liv ska förändras. Och jag önskar att jag kände desamma, att jag ville stanna här nere. Här där jag vet att möjligheten till jobb är enkel jämfört med hemma. Men något drar mig tillbaka. Och jag är så rädd att jag ska ångra mig. För ingenting ser ut som det gjort.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0