just a dreamer

Nånting föll ur fickan när jag klev innanför dörren och jag tänkte på soptunnan direkt, men jag ser en söt liten lapp från Sofie, och samtidigt slog det mig att hon faktiskt klagat på att den här bloggen är 'förbannat tråkig' eftersom att den inte handlar om just henne. Och det är ju lite sanning i det hela. Eftersom att det är med henne jag spenderar dagarna ut och in med. Det är henne jag skrattar, pratar bekymmer, funderar och blir irriterad på, med. Jag har lite kortfattat fått lillasystern som jag aldrig fick.

Till att börja med var första gången jag träffade henne på klassträffen innan vi skulle börja på hårakademin. Jag var snabb på att döma när lilla Sofie presenterar sig själv med den där typiska stockholms dialekten. - Sofie Solfeldt, då (16 år), hoppat av gymnasiet, bor på drottninggatan och har pojkvän. (och rör dessutom inte en min) Och innan jag ens hann blinka så såg jag bitch stämpeln stå skriven i pannan på henne. Jag minns att jag yttrade mig till Erica om att jag säkerligen skulle få problem med bruden, och det kan man ju säga att jag fått, på sätt och vis. Fast då åt det positiva hållet. Jag klarar mig inte riktigt utan henne.

Under snart ett år tror jag vi vet nästintill allt om varandra, allt från sex till naglar, från hår till tår, från barndom till nu. Haha ja, i princip allt.  I början kom hon fram till att jag bodde i norrland och därmed kom frågor som, - har ni ens tv och internet där? finns det samer? renar? har ni grannar? och har ni någonsin åkt tunnelbana, ni borde ju tycka det är ascoolt. Och där förstod jag att en förklaring som 'i mitten av sverige' hade passat in bättre.

En gång pratade jag om Hudik när hon utbrister, - Alltså vadå hudik? Du sa ju att du kom ifrån norrland. Jag svarade osäkert och började sakta inse att hon nämnt att hon inte gått gymnasiet(och därmed ingen geografi). Där fick förklarade jag så gott jag kunde att norrland faktiskt inte var en stad, och hävde ur mig nåt i stil med att, - Har du aldrig rest i sverige människa? Till svar fick jag, - jo en gång upp till göteborg. Sen försökte jag lära henne sverige kartan...

Nu kan hon skilja på det mesta och börjar bli rätt vuxen i huvudet, haha. Nästan så jag saknar den där lilla sofie som tyckte att det var alldeles för några dagar att bara få vara borta 16 dar på skolan för att ens kunna bli godkänd (och att hon personligen inte skulle klara det, vilket hon tillsist klarade galant) För att inte tala om alla hennes smarta och osmarta ideér när det gäller pojkvän och annat. Eller hur hennes blick såg ut när hon inte riktigt förstod eller helt enkelt låtsades förstå. Eller när vi närmade oss sluttampen av skolan och hon bekymrade sig över att hon bara var sjutton år och skulle ut och jobba, hallå hon var ju bara ett barn? Hon måsta ju få vara ledig och inte jobba mellan 10 och 7 varje dag. Hon borde väl ha rätt till sommarlov? Det hade ju alla andra i hennes ålder. Om inte skulle hon jobba max tre dar i veckan.

Men se nu, hon har haft jobb sen första dagen efter skolan. Vi har hunnit säga upp oss och börjat på en ny salong, och vi har hunnit med en varsin semestervecka. Och vem var inte och sprang på jobbet under semestern? Jo, sofie. Det var ju nästan så att, -man saknar ju att jobba efter en heeel vecka. Och för att tillsist nämna så har hon börjat få en släng av hälsingedialekt. Jag har nog gjort bra intryck, haha!

(Även att hon idag nämnde att hon skulle börja plugga på 'vuxenskolan' som hon så fint kallade det, och få betyg)

Det är mitt egna lilla hjärtegull det, som jag istortsett inte kan föreställa mig en dag utan ♥