där allt förändras fast ingenting händer
Ligger och känner efter om jag fortfarande lever. Om, så är jag nog död snart. Helgen har inte bjudit på mer än 13 timmars sömn. Och inatt ramlade vi innanför dörren runt 1 tiden. Vi hade tur och fick skjuts enda hem till huset. Jag minns knappt hur jag hamnade i sängen, men jag vaknade runt två tiden av att jag hade en galen gråt attack i sömnen? Jag kan skylla på att jag var för trött och inte har en aning om varför hela scenen utspelade sig, Men onekligen har det hela förföljt mig för här sitter jag igen, och skulle onekligen kunna börja vilken sekund som helst igen. Nånting känns så himla, himla fel. - och allt bara vrider och vänder sig.
Kommentarer
Trackback