för en ork som inte fanns

Jag har ingen aning om vad som försigår. Men tankar och känslor fladdrar fritt. Allt pendlar upp och ner på bara minuter. Som sagt har jag väldigt lätt att dra människor över en kant. Och återigen har magkänslan haft rätt, och som jag avskyr det. Nu är jag övertrött och har legat under täcket sen jag infann mig i hemmet. Vilket har resulterat att jag har låtit tankarna falla fritt, alldeles för mycket. Och som vanligt har jag inte kommit fram till någonting alls. Jag blir bara frustrerad och den där obehagliga känslan infinner sig så fort jag känner på mig något som inte stämmer.

Jag funderar dagligen på att jag ångrar en hel del saker som jag gjort. Jag funderar över hur allt sett ut om jag skött saker och ting annorlunda, inte bättre eller sämre, utan bara annorlunda. Eller om jag hade avböjt dom redan från början. Och allt för ofta funderar jag över hur verkligheten egentligen sett ut. Men livet säger väl ganska uppenbart åt en varje dag att man lever i nuet, och att man aldrig kan göra saker ogjorda. Man blir besviken på människor som pratar för mycket, besviken på människor som utspelar sig vara någon annan. Besviken på männsikor som,      dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0