just a dreamer

Återigen hemma efter en dag i salongen. En jobbig. Jag kämpade på med folieslingor och permanent. Men när man inte känner sig hundra på något vis är det inte toppen när kunden inte sitter still, eller förstår att ingenting fungerar om dom ska hålla koll på vad alla andra i salongen gör. Jag får ibland lust att bara kasta sakerna åt helvete och be dom dra. Idag är en sån dag. Med tankar och djävulskap.

Jag kämpade tappert med permanent rullarna på hennes snett klippta hår, och jag försökte hålla minen uppe trots att jag kände att både feber och förkylning var nära inpå. Det brast när jag glömde hälften av allt jag skulle göra, och näsblodet återigen började sippra ner för läpparna. Jag packade ihop och vart ombedd att gå hem och lägga mig. Och här ligger jag, men kan fortfarande inte komma på varför jag är så otroligt borta i både kropp och tankar. Helst av allt skulle jag vilja spola tillbaka tiden, eller fram, bara jag fick spendera tiden med Sara. Bara hon kunde vara här.

Jag sitter och kollar igenom hennes gamla blogginlägg och kan inte låta bli att trycka fram en tår. Saker förändras. Och ingenting ser ut som vi trodde att det skulle göra. Men vi vet inte heller hur saker ska se ut. Jag vet iallafall att jag snart är hemma igen. Att det snart har gått nio månader är svårt att få in. En lättnad men samtidigt en tyngd. Jag vet inte vad jag har att hämta nånstans längre. Och jag har ingen aning om vad jag vill. Jag hade fina planer, och jag visste vad jag ville.

När jag kommer hem ska jag iallafall ta mig några långa lediga dagar och ta igen lite förlorad tid med min bästa vän. Jag uppskattar henne högt. Även om vi tycker olika om så mycket, och även om saker & ting förändrats så mycket från det som var vårt liv så vet jag att det är henne jag tillsist alltid vänder mig till. Jag läser dina fina ord och minns. Och såklart hoppas jag på mycket, jag hoppas att vi fortsätter klura ut livet dag för dag. Jag hoppas vi får ännu en freakad sommar. Jag ser bara inte hur.

"Juli kom. Och jag höll vad jag lovade. Efter en dag på Hölick blev jag så festsugen att jag tvingade med dig till Ljusdal för en utgång. Den bästa någonsin. Under hela juli jobbade jag på vardagarna, men varenda jävla helg var vi i Ljusdal och festade. Precis vareviga helg. Och vi mådde som bäst. Bara du och jag. Ingen annan än vi förstod. Vi lärde oss att prata med blickar, nyp och bara konstiga ljud. Jag visste exakt hur du mådde och vad du ville! Jag kunde dig och du kunde mig.

Augusti kom. Vi klagade på livet. Men vi trivdes nog, för vi skrattade som aldrig förr. Fantasierna var på topp och vi älskade att skämta om oss själva. Om hur dumma och fula vi var. Om allt som varit och hur det kunde ha blivit. Vi satt ihop. Du hämtade mig efter jobbet. Jag sov hos dig och du hos mig. Dom få dagarna vi var ifrån varandra ringde vi och smsade varandra hela tiden. Och jag minns en kväll när jag ringde dig. Allt kändes skit och jag var hur nere som helst. Jag gick och la mig och saknade dig, när du helt plötsligt ringer på dörren och är där för att hämta hem mig. Älskade du. Jag glömde allt och blev världens lyckligaste.

Vi pratade om "sen". När du skulle flytta. I framtiden. Men gud, det var en hel månad kvar. Vi skulle hinna med hur mycket som helst. Och vi festade, vi käkade, vi myste, vi pratade, vi sov, vi åkte bil på nätterna och veckorna bara flög iväg.

Nu sitter jag här och försöker tro att jag förstår att nu har blivit "sen". Framtiden är här. Du flyttar ifrån mig igen, och inte bara till Ljusdal den här gången. Jag vet att du kommer få det underbart nere i Stockholm och jag är hur glad som helst att du har Erica med dig. Jag vill veta att du är trygg och har det bra. Och du kommer hem igen. Om 9 månader får du flytta hem om du vill. Och då ska jag stå på stationen med öppna armar och pussa på dig!

Även fast du inte har flyttat än så har jag redan kollat på tågbiljetter. Så ofta jag kan och har råd kommer jag att bosätta mig hos dig hjärtat. Om jag kunde skulle jag ha flyttat efter. Men jag vet att vi kommer klara det här. När du kommer hem igen kan vi börja vårat liv på nytt.

Du är min finaste vän Marlene. Du vet allt om mig, och jag vet allt om dig. Jag älskar att lyssna på dig. Jag älskar att prata med dig. Jag älskar att vara med dig. Och jag är glad för din skull, glad för att du ska få göra det du vill. Jag ska stötta dig när det känns jobbigt. Jag ska finnas, och aldrig lämna dig. Men man får gnälla, man får vara ledsen och tycka att det är jobbigt. Och jag tycker verkligen att det ska bli skitjobbigt. Jag tycker att det ska bli ett helvete att vara utan dig. Det får vara så."

Jag älskar dig.