just a dreamer

Hela kroppen värker och jag har träningsvärk både här och där. Jag har inte gjort någonting som varit särskilt ansträngande, men kanske är det min fina feber som straffar mig sen helgens bravader som lägger till lite extra 'smärta'. Fortfarande värt. Tillomed halsen som inte riktigt är med mig längre kan jag leva med. Däremot mina jävliga drömmar som spökat nästan varje natt i en veckas tid börjar jag lessna på. Det är inte fint med den där obehagliga klumpen i magen som kommer, även om allt bara utspelar sig i en dum dröm. Men jag börjar nästan tro dom när jag vaknat. Jag får känslan av att alla drömmar varnar mig för vad som komma skall, och att jag alltid väljer fel väg, och glädjer mig åt fel saker. Jag som tror att det mesta har en mening, jag som tror att det finns en mening i allt som händer, och allt jag tänker.

Nu sitter jag återigen på tåget och lämnar hälsingland flera tiotals mil bakom mig. Jag vill stanna, jag vill inte åka tillbaka. Även om jag vet att Stockholm gör mig glad och att jag får ut någonting utav mitt annars ohändelserika liv. Men nu när jag ligger sjuk skulle jag ha gjort allt för att få stanna nerbäddad hemma hos mammi ♥

Och efter en sån här helg, blir det bara jobbigare att lämna allt. Jag saknar mina fina vänner mer och mer. Självklart saknar jag dom alltid. Men när vi har en så galen kväll som i lördags så dras allt upp och jag vill inget annat än att vara kvar med er. Men snart flyttar vi hem igen och jag ber till gud för att vi inte är tvungen att flytta tillbaka. Jag har mitt liv hemma. Och när jag är i Stockholm pausar jag allt annat.