just a dreamer

Jag tror våren här här, äntligen, trots att snön fall lite lätt igår. Men Stockholms-gatorna börjar nu bli sopade och pensionärerna har vågat sig fram och sitter i parker och solar. Även östermalms alkisar är återigen på plats vid deras fyllebänkar. Då bara måste det vara vår? Solen skiner ju nästan varje dag och det finns redan lite värme i luften. Som jag älskar det. Efter en vinter nere i Stockholm förstår jag vad dom menar med snökaos här nere. Tidigare har jag skrattat när dom kallat sina 10 cm nysnö kaos. Men ingenting fungerar ju här nere. Tunnelbanor går sönder eller blir inställda, för att inte tala om hur överfulla dom få som går blir. Egentligen tycker jag att det är jävligt illa, precis som säkert alla andra tycker. Men alla har det exakt likadant, och det blev liksom livsstilen. Nästa vinter hoppas jag dock på att få spendera hemma. Jag har nästan saknat att skotta av taken, skotta gården eller dom där 25 minus graderna. Dom sköna minus graderna, här nere är kylan brutalt vidrig. Nej, någon storstadstjej blir det nog aldrig av mig. Pepparpeppar.

Klockan är nyss slagen nio och vi kom nyss innanför dörren. Malin var ner och hälsade på idag, vart klippt och slingad av Erica och senare tog vi oss en middag och skrattade åt gamla roliga minnen och saker. Vi avverkade stan snabbt och jag är nu hemkommen med ett par vita nya skor. Inga väldiga skönheter men så behövlig dom var nu. Jag har traskat runt i min röda äckliga, fula och gamla lite för länge. Puuh...