just a dreamer

Har haft den mest omtumlande helgen i mitt liv. Jag är överlycklig och ledsen i ett. Jag har genomgått den värsta separationsångesten någonsin. Ifrån så många fina människor som fått sån stor plats i mitt liv och hjärta. Och från min sambo som jag spenderat många år tillsammans med. Nu är vi 30 mil ifrån varandra, och jag kan inte längre ropa på henne från rummet bredvid. Det kommer bli tomt och ovant, men det är nu livet börjar och det kommer bli bra. Trots att jag insett att jag hatar förändringar, samtidigt som det är just det livet går ut på?

Examen i fredags var otroligt jobbig, men samtidigt var den en stor lycka. Jag har min efterlängtade frisör utbildning. Jag grät när jag fick se mina betyg, för aldrig någonsin kunde jag tro att allt skulle sluta såhär bra. Jag grät när vi tog farväl av alla. Men samtidigt är jag glad över att vi aldrig säger hejdå. Vi kommer ses igen. Vi kommer bara inte spendera veckans dagar tillsammans längre. Tänk att jag fått lära känna så många fantastiska männsikor på bara nio månader. Människor som livet ut kommer ha en stor plats i mitt hjärta. Och som vi kämpat, skrattat och blivit galen åt alla dockhuvud(en?) och kunder, tillsammas, och så mycket blod som sipprat nerför våra fingrar alla gånger vi klippt oss. Haha, åh vad lyckligt lottad jag blivit. Tack för den här tiden, mina fina hjärtegull ♥