just a dreamer

Under ett koppel av dagar har jag nu känt mig så jävla liten, borttappad och tom. Jag borde vara överlycklig och vara på toppen av mitt liv. Jag går ut från hårakademin om en vecka med betyg som jag är helt klart är jätte nöjd med. OCH jag har fått ett jobb på hair&care här i Stockholm och börjar redan på måndagen efter vi slutat. Dock vet jag ännu inte hur jag ska göra. Jag finner för och nackdelar med allt. Hemma kommer jag må toppen, men kanske inte få ett frisör jobb? Och vara tvungen att återigen flytta tillbaka hit. Här har jag ett jobb, kommer nämare gesället och tjänar pengar. Men, jag kommer nästintill aldrig kunna åka hem. Jag kommer vara ledig två dagar i veckan, då utspridda dagar. Och ingen lördag.

Jag behöver mina människor hemma, jag behöver mitt liv där. Jag gruvar mig över hur allt ska bli. Jag har ju vart nära bristningsgränsen redan nu när jag stannar här nere i 4a veckor utan att åka hem. Det är inte stället jag saknar utan vänner och familj. Folk får tycka att jag klagar för mycket och att valet är självklart men jag funderar över om det är värt att stanna här, vara själv och hela tiden längta hem.

Om jag bara fick vara hemma över sommaren och få lite ny energi skulle jag inte se Stockholm som en jobbig möjlighet längre. Då skulle jag vara medveten om att det inte finns något hemma, när jag letat och försökt överallt. När jag vet att Stockholm väntar. Men samtidigt ha i baktanken att jag redan sumpat ett jobb här.