Trying not to lose my head but I have never been this scared before

Jag tar ingenting till mig och har på något sett stäng av allt. Jag fattar inte vad som händer med mig, varför gråter jag inte av lycka och känner att ingenting kan bli bättre än vad det är nu? Nej, för att jag tydligen har något grovt fel i huvudet!

Idag har jag näst intill fått ännu ett jobb, jag ska bara dit och prata med honom. Livet ger mig så jävla många val, vägar och möjligheter, tillochmed ett nytt boende. Men jag vill bara ett, komma hem. Dock har jag nu bestämmt mig för att ignorera mina känslor och tankar och stanna här nere. Jag kan inte sumpa dom här chanserna, för jag kommer aldrig få dom igen.

Heart of gold med Neil Young kom precis på spotify listan och hjärtat bara värker och gör ont, låten gör ont, alla minnen gör ont, förra sommaren gör ont. Jag har aldrig någonsin haft det så bra. Och som jag sett fram emot den kommande sommaren. Nu dras bara ett stort svart streck över allt, och jag kommer kliva rakt ut i något helt okänt. Men det här ska bli bra, men det är jag som måste göra något bra utav det. Och jag måste se det från den ljusa sidan.

Nu ska jag krypa under täcket inne hos erica, gråta floder tillsammans och göra det bästa utav det här. En film är också hyrd. Så det blir lite mys upp i allt yrt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0