words can not describe ♥
I've said it before and will say it again
starten på det här nya jag pratade om går faktiskt som planerat. om inte lite bättre. jag hade sån energi i början av veckan att jag tog på mig att jobba hela veckan och bara vara ledig söndag. och ångrar jag mig? jag gjorde. den natten jag var vaken till fyra. då jag endast låg i sängen och den enda sysselsättningen jag hade var att vicka på tårna, ungefär. jag kom upp morgonen efter och ville göra som i skolan. ringa och sjukanmäla sig. lätt som en plätt liksom. men jag pallrade mig iväg till jobbet och köpte en stor kaffe på vägen. dagen räddades. inte nog med att den kommande kvällen/natten skulle bli den bästa på länge. JUSTSAYING! kommer leva på det länge.
nu har jag precis duschat och krypit ner under täcket. och faktiskt, jag gråter lite. inte över något viktigt. men jag satt mig i frisörstolen själv idag. efter lite påtryckningar från mina arbetskamrater. 'klipper du dig inte nu, kommer ditt hår aldrig växa ut'. ungefär så känns det nu. som att det aldrig kommer växa ut igen. så kort är det, så kort att jag nästan överväger att raka hela skallen. bara för att. nu när jag ändå har klippt ner det så kort, kan jag lika gärna börja om från början.
men inte är jag bitter. folk har frågat varför jag har varit så glad hela veckan. och tänk att jag vet varför. pilutta er och puss i pannan. nu ska jag sova för att sedan jobba min sista arbetsdag den här veckan. och nästa vecka välkommnar jag winnerbäck. dock utan syster som köpte biljetterna till oss. vilket jag tycker är väldans tråkigt att hon inte kan komma ner. men min fina sara tar tåget för att förmodligen tjuta efter honom mer än jag.
nu har jag precis duschat och krypit ner under täcket. och faktiskt, jag gråter lite. inte över något viktigt. men jag satt mig i frisörstolen själv idag. efter lite påtryckningar från mina arbetskamrater. 'klipper du dig inte nu, kommer ditt hår aldrig växa ut'. ungefär så känns det nu. som att det aldrig kommer växa ut igen. så kort är det, så kort att jag nästan överväger att raka hela skallen. bara för att. nu när jag ändå har klippt ner det så kort, kan jag lika gärna börja om från början.
men inte är jag bitter. folk har frågat varför jag har varit så glad hela veckan. och tänk att jag vet varför. pilutta er och puss i pannan. nu ska jag sova för att sedan jobba min sista arbetsdag den här veckan. och nästa vecka välkommnar jag winnerbäck. dock utan syster som köpte biljetterna till oss. vilket jag tycker är väldans tråkigt att hon inte kan komma ner. men min fina sara tar tåget för att förmodligen tjuta efter honom mer än jag.
Why must I spend my time, filling up my mind with facts and figures that never add up anyway. They never add up anyway.
Jag är tillbaka i Stockholm efter ungefär två veckor hemma. Två trötta och fartfyllda veckor. Jag är allt annat än utvilad men det har det varit värt. Det har varit skönt att få tillbaka lite 'hemmaliv', samtidigt som det har gjort ont och vart tårfyllt vissa stunder. Det har pratas minnen och framtid. Förlorad tid har tagits igen och man känner att man missar så mycket. Men egentligen missar man ingenting. Det är verkligheten som utspelar sig. Och det finns en mening med allt.
När jag klev innanför dörren var det skönt att vara tillbaka. Jag drog fram damsugaren, torkade golven, tvättade tvätten packade upp alla väskor. Pyntade lägenheten med some new stuffs, tände ljus, tog en dusch och kröp ner i soffan. Sen dess har jag legat och funderat över livet och som jag säkert skrivit tusen gånger förändras både tid och människor. Det kommer alltid vara så.
Jag måste ha varit rädd för att släppa taget om många saker och ting. Men det börjar tyda sig för mig själv att jag faktiskt inte vill ha någonting av det där längre. Det är bara det enda jag vetat om. Jag har hela tiden väntat på att snart flytta hem, det är det jag har levt på här nere, jag har inte skaffat mig ett 'eget' liv. Men jag kommer inte hem, jag kommer bli kvar här, även om det kanske inte handlar om år så är jag här nu och jag måste göra något av nuet. Jag kan inte leva på hemma och vad som händer där. För som sagt vill jag inte ha det längre. Det är klart att jag saknar och alltid vill vara med nära och kära men jag har hela tiden väntat på det som redan har varit, tid som passerat. Men det kommer inte tillbaka. Jag behövde den där smällen på käften, den som jag blundat för i evigheter, jag behövde den bara på riktigt. Tack eller nåt. Jag börjar om nu. Lycka till mig själv.
När jag klev innanför dörren var det skönt att vara tillbaka. Jag drog fram damsugaren, torkade golven, tvättade tvätten packade upp alla väskor. Pyntade lägenheten med some new stuffs, tände ljus, tog en dusch och kröp ner i soffan. Sen dess har jag legat och funderat över livet och som jag säkert skrivit tusen gånger förändras både tid och människor. Det kommer alltid vara så.
Jag måste ha varit rädd för att släppa taget om många saker och ting. Men det börjar tyda sig för mig själv att jag faktiskt inte vill ha någonting av det där längre. Det är bara det enda jag vetat om. Jag har hela tiden väntat på att snart flytta hem, det är det jag har levt på här nere, jag har inte skaffat mig ett 'eget' liv. Men jag kommer inte hem, jag kommer bli kvar här, även om det kanske inte handlar om år så är jag här nu och jag måste göra något av nuet. Jag kan inte leva på hemma och vad som händer där. För som sagt vill jag inte ha det längre. Det är klart att jag saknar och alltid vill vara med nära och kära men jag har hela tiden väntat på det som redan har varit, tid som passerat. Men det kommer inte tillbaka. Jag behövde den där smällen på käften, den som jag blundat för i evigheter, jag behövde den bara på riktigt. Tack eller nåt. Jag börjar om nu. Lycka till mig själv.
And we talk about friends and we talk about records, talk about life and we'll talk about death, And we dance in the living room, dance on the sidewalks, Dance in the movies, dance at the festivals, dance, dance, No men ever really dance like this.
