just a dreamer

Jag lever fullt ut och bara njuter av att vara ledig. Dock är jag helt slut. Jag skulle kunna sova mig igenom varje dag. Men det ska klippas hår, det ska umgås, och det ska göras en hel del annat. Jag kan bara inte sätta fingret på vad det är, utan det är saker som bara sker. Jag har fullt upp, men inget att göra? Fast ändå allt.

Jag har haft en av de bästa dagarna på länge förra lördagen med Frida och Matilda som kom och besökte mig nere i Stockholm. Vi spenderade fredagen med en hel del vin för att sedan dra sig upp i tid på lördagsmorgonen, inte den bästa uppladdningen men vi tog bara vara på tiden. Lördagen spenderade vi ute i kista med kameran i högsta hugg. För att sedan dra vidare till konsert. Nej, jag nämner inga namn. För jag tror att jag lider av ett allvarligt syndrom. Och jag skämms faktiskt lite. Men det hela gör mig glad och jag har nästan ingen tid över för annat. skämtosido, eller? Mina vänner och mamma har börjat fundera över hur det egentligen är ställt med mig där inne. Men hallå, jag förstår, det gör inte ni.

Idag har jag och brudarna haft återträff i Hudik. Med frukost på jambo och finaste Frida Hansson som har hemlänt från grannlandet över helgen. Efter ett helt år har vi äntligen fått tala med fröken på ett mänskligt sätt öga mot öga. Och det var värt en hel del. Men som jag saknar den människan. Det gör lite ont då och då.

Imorgon styr jag bilen mot ljusdal för att fortsätta göra min ledighet minnesvärd!