just a dreamer

Jag mår toppen, och spenderar dagarna på jobbet och restrerande tid med min för nuvarande sambo Emilia. Dock flyttar hon ut redan till veckan. Inte en allt för rolig känsla men tur att jag har införskaffat mig en iphone med tre-abonnemang så vi plingar gratis till varann framöver.

Uppdateringen suger som vanligt, men jag har en hel del annat för mig, var bland annat hem till kära ljusdal förra helgen och hade en kanon helg. En liten kick att få träffa alla fina, underbara för att få lite ny energi. Det är jobbigt att sakna alla så mycket hela tiden. Men jag planerar en hemresa igen, fortast möjligt ♥

 

 

 

Nerbäddad i sängen och längtar så fruktansvärt till imorgon. Kläder skor och diverse prylar ligger på sin plats i väskan och jag är så gott som klar förutom några timmars sömn och en arbetsdag. Sen, sätter jag mig på tåget mot hälsingland och ljusdal. Det finns inte en chans att det här helgen kommer bli misslyckad. För som jag saknat mina älskade hjärtan där hemma. Att bara få spendera några dar med dom är guld värt. Jag tänker ta vara på varenda minut!

Ikväll har jag varit rätt o-aktiv. Men jag kunde gott lägga mig framför tv;n och i sängen och bara slappa eftersom att en storstädning av lägenheten utfördes tidigare i veckan. Jag vart precis klar med mitt tappra men inte fullt godkända test av att vaxa benen. Det är på tok för kladdigt för att jag ska handskas med det själv, men jag är bara glad att jag inte lyckades klibba in huvudhåret.

Nu ett avsnitt oth innan jag slocknar, godnatt.

Nånting föll ur fickan när jag klev innanför dörren och jag tänkte på soptunnan direkt, men jag ser en söt liten lapp från Sofie, och samtidigt slog det mig att hon faktiskt klagat på att den här bloggen är 'förbannat tråkig' eftersom att den inte handlar om just henne. Och det är ju lite sanning i det hela. Eftersom att det är med henne jag spenderar dagarna ut och in med. Det är henne jag skrattar, pratar bekymmer, funderar och blir irriterad på, med. Jag har lite kortfattat fått lillasystern som jag aldrig fick.

Till att börja med var första gången jag träffade henne på klassträffen innan vi skulle börja på hårakademin. Jag var snabb på att döma när lilla Sofie presenterar sig själv med den där typiska stockholms dialekten. - Sofie Solfeldt, då (16 år), hoppat av gymnasiet, bor på drottninggatan och har pojkvän. (och rör dessutom inte en min) Och innan jag ens hann blinka så såg jag bitch stämpeln stå skriven i pannan på henne. Jag minns att jag yttrade mig till Erica om att jag säkerligen skulle få problem med bruden, och det kan man ju säga att jag fått, på sätt och vis. Fast då åt det positiva hållet. Jag klarar mig inte riktigt utan henne.

Under snart ett år tror jag vi vet nästintill allt om varandra, allt från sex till naglar, från hår till tår, från barndom till nu. Haha ja, i princip allt.  I början kom hon fram till att jag bodde i norrland och därmed kom frågor som, - har ni ens tv och internet där? finns det samer? renar? har ni grannar? och har ni någonsin åkt tunnelbana, ni borde ju tycka det är ascoolt. Och där förstod jag att en förklaring som 'i mitten av sverige' hade passat in bättre.

En gång pratade jag om Hudik när hon utbrister, - Alltså vadå hudik? Du sa ju att du kom ifrån norrland. Jag svarade osäkert och började sakta inse att hon nämnt att hon inte gått gymnasiet(och därmed ingen geografi). Där fick förklarade jag så gott jag kunde att norrland faktiskt inte var en stad, och hävde ur mig nåt i stil med att, - Har du aldrig rest i sverige människa? Till svar fick jag, - jo en gång upp till göteborg. Sen försökte jag lära henne sverige kartan...

Nu kan hon skilja på det mesta och börjar bli rätt vuxen i huvudet, haha. Nästan så jag saknar den där lilla sofie som tyckte att det var alldeles för några dagar att bara få vara borta 16 dar på skolan för att ens kunna bli godkänd (och att hon personligen inte skulle klara det, vilket hon tillsist klarade galant) För att inte tala om alla hennes smarta och osmarta ideér när det gäller pojkvän och annat. Eller hur hennes blick såg ut när hon inte riktigt förstod eller helt enkelt låtsades förstå. Eller när vi närmade oss sluttampen av skolan och hon bekymrade sig över att hon bara var sjutton år och skulle ut och jobba, hallå hon var ju bara ett barn? Hon måsta ju få vara ledig och inte jobba mellan 10 och 7 varje dag. Hon borde väl ha rätt till sommarlov? Det hade ju alla andra i hennes ålder. Om inte skulle hon jobba max tre dar i veckan.

Men se nu, hon har haft jobb sen första dagen efter skolan. Vi har hunnit säga upp oss och börjat på en ny salong, och vi har hunnit med en varsin semestervecka. Och vem var inte och sprang på jobbet under semestern? Jo, sofie. Det var ju nästan så att, -man saknar ju att jobba efter en heeel vecka. Och för att tillsist nämna så har hon börjat få en släng av hälsingedialekt. Jag har nog gjort bra intryck, haha!

(Även att hon idag nämnde att hon skulle börja plugga på 'vuxenskolan' som hon så fint kallade det, och få betyg)

Det är mitt egna lilla hjärtegull det, som jag istortsett inte kan föreställa mig en dag utan ♥

Stockholms gator är i princip döda. Jag antar att alla svenska-semester människor har dragit sig ur stan, vilket är förståligt. Men dom har istället gett plats åt finskar, norskar, engelskmän och andra diverse länder. Men jag gillar att försöka dra på med min 'svengelska' och försöka få det att låta som att jag faktiskt vet vad jag pratar om. Men varje gång vid en herrklippning kommer jag till ordet sax, ordet som jag faktiskt borde kunna, med tanke på mitt yrke menar jag. Och jag har börjat få in visan; machine on the sides and neck and..... (så klipper jag med saxen i luften och drar i det då lite längre håret upptill på huvudet i hopp om att dom ska förstå min gest). Vilket alla tack och lov har gjort.

under klippningarna förekommer ofta konversationer, och när två människor ska samtala på engelska från olika länder uppstår ofta missförstånd, så då lägger man på det där leéndet 'vad kul/vad roligt det låter, eller jag förstår precis vad du menar, precis. Eller så inte. Och skrattar personen, skrattar man självklart med. Dock är det inte lika roligt när Sofie som står och klipper bredvid står och håller sig för skratt och ger mig dom där blickarna, - du fattar ingenting, right?


När jag ändå är igång kan jag berätta att jag har svårt att vara ärlig mot människor, jag vill inte göra någon besviken, om man nu kan kalla det så. Alla människor är ju födda olika, antingen med tunt, mellan eller tjockt hår. Sen kan man ju också vara gjord av nästan enbart hår, men det hör inte till den här saken.

Jag hade en kund idag, med typiskt svenskt jätte tunt ljust hår. Och ni vet alla den där svenska kala fläcken som ofta brukar vilja komma lite förtidigt än önskat på unga män, den sken med sin synlighet. Killen utbrister att ingen av honoms kompisar 'tror' att han han tjockt hår, vilket han ju enligt sig själv faktiskt hade. Väldigt tjockt dessutom. Ibland så det blev jobbigt. Så tjockt att det växte rakt ut när det var för kort. Jag fick ju bara lov till att svälja mina ord om att jag nästan hade kunnat lagt manken till att räkna de små strånen. Men fick istället bara le och hålla med, och dra till med att det faktiskt inte var så tunt som hans ärliga vänner sagt. Men jag antar att jag gav honom en lite kick i självförtroendet. I hope so.

Jag tror knappt mig själv när jag klev upp en hel timma tidigare än vanligt. Dushat, hängt tvätt och gjort allt som behövs göras en morgon. Har nu legat och myst i soffan i 40 minuter med en kopp kaffe och nyhetsmorgon, sicken pensionär stil. Nu dags att åka mot saxen och börja jobba!

(OCH IKVÄLL SKA JAG HA VÄRLDSMYS MED HJÄRTAT, TÄNDA LJUS, FILM, OCH A LOT OF US)

 

Jag lever fortfarande. Men knappt. Under hela veckan har jag somnat i tid men, vaknat runt tolv/ett och legat och stirrat upp i taket till runt tre/fyra. Vilket resulterade att jag sov i mer än tolv timmar inatt och vaknade utvilad, trodde iallafall jag. Jag klev upp ur sängen och fick aldrig riktigt fotfäste innan jag insåg att jag låg som utslagen på golvet med ett huvud som enbart snurrade, eller hjärnan antar jag. Inget fäste med blicken men lyckades krypa mig till en vattenkran och tillbaka till sägen, och här har jag legat sen dess och har inga planer på att förflytta mig innan klockan ringer 08:00 imorgon och det är work time igen. Tills dess, oth race.

Annars mår jag bra, dock fick jag en liten tår i ögat idag när Emilia ringde och sa att hon tänkte flytta hem igen. Yeah, 'good times' jag fick iallafall rå om henne några veckor. Heartbreaker......

'Imprinting on someone is like... Like when you see her... Everything changes. All of a sudden, its not gravity holding you to the planet. It's her... Nothing else matters' - j.b