Jag har ingen aning om vad som försigår. Men tankar och känslor fladdrar fritt. Allt pendlar upp och ner på bara minuter. Som sagt har jag väldigt lätt att dra människor över en kant. Och återigen har magkänslan haft rätt, och som jag avskyr det. Nu är jag övertrött och har legat under täcket sen jag infann mig i hemmet. Vilket har resulterat att jag har låtit tankarna falla fritt, alldeles för mycket. Och som vanligt har jag inte kommit fram till någonting alls. Jag blir bara frustrerad och den där obehagliga känslan infinner sig så fort jag känner på mig något som inte stämmer.

Jag funderar dagligen på att jag ångrar en hel del saker som jag gjort. Jag funderar över hur allt sett ut om jag skött saker och ting annorlunda, inte bättre eller sämre, utan bara annorlunda. Eller om jag hade avböjt dom redan från början. Och allt för ofta funderar jag över hur verkligheten egentligen sett ut. Men livet säger väl ganska uppenbart åt en varje dag att man lever i nuet, och att man aldrig kan göra saker ogjorda. Man blir besviken på människor som pratar för mycket, besviken på människor som utspelar sig vara någon annan. Besviken på männsikor som,      dig.

Ligger och känner efter om jag fortfarande lever. Om, så är jag nog död snart. Helgen har inte bjudit på mer än 13 timmars sömn. Och inatt ramlade vi innanför dörren runt 1 tiden. Vi hade tur och fick skjuts enda hem till huset. Jag minns knappt hur jag hamnade i sängen, men jag vaknade runt två tiden av att jag hade en galen gråt attack i sömnen? Jag kan skylla på att jag var för trött och inte har en aning om varför hela scenen utspelade sig, Men onekligen har det hela förföljt mig för här sitter jag igen, och skulle onekligen kunna börja vilken sekund som helst igen. Nånting känns så himla, himla fel. - och allt bara vrider och vänder sig.

Vilken hemsk dag. Jag tror inte att jag alls blir piggare. Just nu känns det som att jag aldrig kommer bli pigg. Men jag antar att det är sömn som saknas. Men innan sömn väntar en lång bilresa tillbaka ner till Stockholm. Helst av allt skulle jag bara åka hem till mammi och stanna i flera dagar. Tack & lov flyttar vi hem snart igen.

Nyvaken, dödstrött och inte allt för pigg. Umgicks med fina flickor igår och hade säkerligen en bra kväll. Dock var humöret var nere i botten redan från start och jag har ingen aning om varför. Det var nog bara inte rätt dag för en utgång, och inte heller rätt dag för alkohol intag. Men jag fick iallafall träffa bra människor. Liiikeit!

Idag ska jag ligga och tycka synd om mig själv. Som är pank, ser ut som skit för att inte tala om att jag mår som en skit. En cola måste inhandlas snarast. Bra dagen efter medicin! Sen ska jag lägga mig och dö ett tag, och vänta på att åka tillbaka till stockholm. Ny vecka och noll krafter. Åh...................................................

Snart är jag fit for fight igen, så jag stannar i Ljusdal hela helgen och har det underbart bra med bästaste Frida. Vilka galna konversationer, tankar och skrattanfall vi får. Vin är inhandlat för morgondagen men vi tjuvbörjade redan ikväll. De galna tankarna på att köra på en hel dag lockar, men då är jag garanterat sängliggande till söndag, om inte redan lördag kväll. Sen är det synd att man inte är gjord av pengar. Jag får nog köpa mig en lott imorgon och hoppas på det bästa.

Efter en hemresa från Stockholm i en bil som säkerligen skulle ha kunna rasat ihop vilken sekund som helst, (nej okej, men det var så det lät iallafall) så är jag nu 'hemma' i Ljusdal. Jag känner mig död. Så imorgon tänker jag bara må bra och bara vara. Och äntligen andas lite hälsingeluft. Nu ska det sovas i flera timmar. godnatt.

Jag fick ett ryck och tänkte springa till bussen, så jag slängde på mig jackan, drog upp håret i en toffs, drog på mig solglasögonen, var på språng, tog tag i dörrhandtaget. Men så började näsblodet flöda! Jag har inte blött näsbod sen förra vintern. Men jag antar att det var ett litet tecken på att jag var dum som ligger hemma sjuk idag, och tänkte ge mig ut i det fina, soliga underbara vädret på världscupssprinten som jag inte alls ville se. Absolut inte. Nejnejnej, åhh!

Men nu ligger jag återigen i sängen framför tv:n. Med en äcklig tuss i näsan. Tittar på sprinten. Intalar mig det positiva, Jag kan iallafall se hela sprinten utan problem. För jag ser att det är fullt med folk och en chans att se något där fanns nog inte. Men snart startar Petter. namnam. Men tummarna hålls för Emil och de andra.

Jag ligger nerbäddad undertäcket idag. Inte en pigg dag alltså. Jag som har sett ifram emot denna eftermiddag i flera veckor. Solen skiner och det är världens vårväder här nere i Stockholm. Jag ligger och sneglar ut genom fönstret och funderar på om jag ska orka dra på mig kläder och åka och titta på slottssprinten. I wan't it so badley. Haha, nej det där passade inte in. Skitsamma. BESLUTSÅNGEST.

En dag ute i salongen. Folieslingor, klippningar och lite föningar. En liten kick i självförtroendet med mycket trevliga kunder hela dagen. Känns som att det var välbehövligt just nu i den här svackan jag trampat ner i senaste veckan. Klippte även en liten tjej på sju år, och som vanligt kan barn inte sitta stilla och klippningen blir oftast galet sne. Dock var det är lilla barnet med änglahår världens sötaste. När hon kommit på plats i stolen utbrister hon - jag går i ettan och heter clara, vad är ditt favorit djur, och vilken är din favorit siffra? Jag hittade på något och hon bara skrattade och utbrister igen - jag tycker du är väldigt fin, och det är ditt hår också. Jag kollar mig i spegeln och skulle gärna ha spytt några gånger men höll minen uppe. Jag har sett ut som skit hela dagen. Men där satt hon, liten och ville bli klippt exakt 2,5 cm och gärna ha lockarna kvar. Under tiden funderade jag över att man inte hade en aning om vad livet skulle ge när man var sju år. Man hade inte en aning om nånting, man levde för stunden och större problem än att man inte fick äta godis före kvällsmaten på lördagskvällarna fanns inte. jagvillvaraliten.

Imorgon ska jag avverka dagen i salongen sen snabbt dra mig iväg mot slottet och slottssprinten. Det vore väl inte okej att missa den när jag bor här nere. Andra år har jag åkt ner med skidgymnasiet och tittat. Så jag kan iallafall hoppas på att träffa några välkända skid-ansikten imorgon. Vem vet, kanske skidgym har rullat ner.

Nu ska jag ta vara på kvällen, ta mig en lång dusch, fixa naglar, hud och hår. Krypa ner i sängen tidigt så att min onda hals och mitt onda öra blir bättre. Fundera, över livet och vad som händer här näst. Jag är nog ganska lost, för jag vet ingenting alls.

Måndag igen. En lugn och slapp. Dock har jag nog aldrig sett ut som ett så stort fån som jag gjorde idag. Vi hade nämnligen ekonimi med en vid namn 'ekonomi olle'. Han gick igenom allt som har med eget företag att göra, löner, skatter, moms, räntor, olika exempel för företag och blablabla. Jag kortfattat dog efter 5 minuter, och nu sitter jag här funderande och lite smått splittrad och förstår jag inte alls hur jag ska klara mig genom livet? Men återigen påminns jag om varför jag pinades igenom alla mattelektionerna från femman och upp till gymnasiet, och varför jag aldrig valde att läsa matte b, - jag fattar ingenting. Det går in här och fort ut där.

Vi har haft besök från köping tjejen hela helgen. Syster var också här tills igår, när hon rullade hem mot hälsingland igen. Jag vill också åka hem. Och inte blir det bättre av att erica blickar mot en hemresa redan nästa helg. Kära lilla gud, ge mig pengar. Eller en bil full av bensin.

Planerna för dagen är att inte lämna sängen. Dock ska jag försöka mig på mitt munsköljsmedel för halsont som jag en gång fått av doktorn. Men jag skjuter på det lite till, eftersom att man blir nästintill helt bedövad. Hur som helst känns det som att en sjuka närmar sig med stormsteg. Och det har jag absolut inte tid med. Imorgon går vi in i en ny vecka och då är det endast åtta veckor kvar av utbildningen. Jag måste söka jobb. mygaaad.

Söndag - Sängen - I rymden finns inga känslor - Massa mys

Turen vänder inte på sig. Idag skulle vi öva på bröllopsuppsättningar och jag lyckades inte sätta dit en enda som såg normal ut. INTE KEJ. Men imorgon äntligen går vi ut i salongen och tar emot kunder. Blir skönt att ha en sax i handen igen.

Annars kommer min syster ner på torsdag kväll och ska sitta modell för mitt bröllopsprov inom hår och make på fredag. Och jag kan redan nu säga att varken hon eller jag ska sova många timmar natten till fredag, nej för då ska här tränas, sprayas och målas! Malin kommer också ner och är modell för Erica. Så en bra helg väntar oss. Längtas!

En skön sovmorgon till elva. Jag klev upp tog och mig en lång skön dusch innan jag motvilligt klev ur och satt mig framför spegeln med det dagliga sminket. Jag kom återigen i underfund med hur tråkigt det är att blåsa håret, att jag alltid skjuter på det till det nästan är självtorkat. Jag känner att det är väldigt nödvändigt att ha alla hårprodukter som ligger och tar plats.

På skolan var det den stora dagen för makeup proven som väntade. Nu önskar jag att den här dagen hade varit en bra dag, eller rent ut sagt en annan dag. Men så var det dock inte. Det mesta gick fel och jag är just nu inte nöjd nånstans. Men sen har jag aldrig varit särskilt bra när det gäller prov heller. Men det här fick mig bara att gruva mig mer för kommade prov, fast då inom frisör delarna. Jag gruvar mig, men jag antar att jag behöver lite fokus.

......................................................................................................................................................................

Annars har det varit en dag med mycket svar på tal. Verkligheten kommer ikapp och man märker vilken liten stad man egentligen bor i och hur mycket bullshit det kastas hit och dit. Vad alla vet om alla, hur mycket alla pratar om alla, och hur människor förvränger saker skarpt, samtidigt som vissa talar om den överdrivna sanningen, eller rent ut säger den rena sanningen. Vi får reda på det mesta fast vi är 30 mil hemifrån. Det är komiskt, samtidigt som man ibland funderar över vad saker och ting är värt hos vissa. Eller vad som är värt att höra.

Jag drar lätt människor över en kant, jag känner lätt på mig saker när något är fel. Jag kanske känner fel, men ofta har magkänslan prickat rätt. Så när jag känner något negativt, önskar jag ofta att jag aldrig sett vad jag läst, eller hört vad någon sagt, bara för att jag är rädd att magkänslan återigen har rätt. Samtidigt har jag det där dumma kontroll behovet säkert nästan alla har, av kolla upp saker och ting. Ständigt följer jag människors bloggar eller så gör jag det på annat vis. Och precis som det alltid har varit, finns det tusentals olika sanningar, tusentals olika lögner och alldeles för många människor som beter sig som skit.

Jag tycker varken bra eller dåligt om det. Men jag är rädd att allt kommer bli som förr, fast jag vet att det inte blir så. Aldrig på samma sätt. Allt är så mycket bättre för dig nu, än var det var då. Det är jag glad för. Men jag undrar över hur du egentligen mår, livet har rusat i 100 och jag hoppas du hinner med. Och såklart hoppas jag att du hör av dig om nåt inte står rätt till. För jag finns här precis lika mycket varje dag. För dig, för dig, för dig.                                       ♥

stjärna.