first day

Första dagen på jobbet är avverkad, kul och inspirerande.
Dock hatar jag redan pendeltåg. Nu ska leta mig mot sängen
och drömma om den rosa skönheten jag valde bort. mmh.

9 månader av total lycka



Har haft den mest omtumlande helgen i mitt liv. Jag är överlycklig och ledsen i ett. Jag har genomgått den värsta separationsångesten någonsin. Ifrån så många fina människor som fått sån stor plats i mitt liv och hjärta. Och från min sambo som jag spenderat många år tillsammans med. Nu är vi 30 mil ifrån varandra, och jag kan inte längre ropa på henne från rummet bredvid. Det kommer bli tomt och ovant, men det är nu livet börjar och det kommer bli bra. Trots att jag insett att jag hatar förändringar, samtidigt som det är just det livet går ut på?

Examen i fredags var otroligt jobbig, men samtidigt var den en stor lycka. Jag har min efterlängtade frisör utbildning. Jag grät när jag fick se mina betyg, för aldrig någonsin kunde jag tro att allt skulle sluta såhär bra. Jag grät när vi tog farväl av alla. Men samtidigt är jag glad över att vi aldrig säger hejdå. Vi kommer ses igen. Vi kommer bara inte spendera veckans dagar tillsammans längre. Tänk att jag fått lära känna så många fantastiska männsikor på bara nio månader. Människor som livet ut kommer ha en stor plats i mitt hjärta. Och som vi kämpat, skrattat och blivit galen åt alla dockhuvud(en?) och kunder, tillsammas, och så mycket blod som sipprat nerför våra fingrar alla gånger vi klippt oss. Haha, åh vad lyckligt lottad jag blivit. Tack för den här tiden, mina fina hjärtegull ♥

When life offers you a dream so far beyond any of your expectations, it’s not reasonable to grieve when it comes to an end.


It all begins, with a choice


forbidden to remember, terrified to forget


somewhere a clock is ticking

Jag erkänner mitt nördiga twilight beroende och redan efter filmen igår satt jag i new moon och somnade skönt till den. Lika som många dagar i veckan slåt jag på en av filmerna oc somnar till att bara lyssna. Det vill säga om jag inte läser någon utav böckerna. Hela storyn får mig att må bra och bli på bättre humör. Jag hamnar i min egen värd och jag längtar så galet till premiären av breaking dawn. Så jag kommer iallafall ha nånting att sysselsätta mig med när jag inte är på jobbet och känner min så jävla alone som jag redan förutspått att jag kommer göra.

Annars sov vi ut imorse och åt oss en god frukosr innan vi drog igång tvättmaskinen och gjorde oss redo för att attackera ogräset i våra två rabatter här utanför. Men ska det göras så ska det göras, right? Och gjort blev det! Och trots skitiga händer och naglar som gick sönder så njöt vi av stunden. Sommaren är påväg, fast det föll snö i början av veckan. Det måste ju helt enkelt ha varit en stor miss i planeringen av vädergudarna?

Nu har vi precis tryckt i oss en varsin majskolv till middag och ligger nu nerbäddade framför tv;n och kikar på kvällen är din, och jag blir lika rörd för varje nummer. Senare slår vi på en hyrd film, pappa på burk, för att sen få lite sömn innan morgondagen då vi styr planerna mot ikea för köp av flyttlådor. Det närmar sig nu.



en sista helg

mitt upp i allt elände med känslor och funderingar över den kommande tiden så måste det finnas något gott i den här dagen. Den började den skit fast underhållande. Vi gick som vanligt ut mot bussen kl åtta. Bussen som i vanliga fall går var tionde minut kom inte förns halv nio. Väl framme vid busshållsplatsen är det fullt med bussar där inne så vår får inte plats. Då går en dam fram och ber busschauffören öppna dörrarna så alla fick kliva av eftersom att tunnelbanan var inne. MEN han vägrar. Det blir världens liv, säkerligen för att alla redan var en halvtimme sen till diverse jobb och annat. Det hela slutar med att två passagerare blir osams, där en försvarar chauffören och berättar att dom måste gå enligt reglerna och tydligen inte får släppa av någon där det inte finns en busshållsplats. Hur som helst så kom vi tillsist av. Tack & lov!

Dagen har annars bestått av mest trevliga kunder. För att nämna min sista så kan jag berätta att han tydligen hade kli över hela kroppen, mans-kli som han så fint kallade det. Och under nästan hela klippningen satt han med ett morrande ljud och småskrattade, utbrister även - jag hade tänkt berättat något riktigt äckligt om mig själv, men då tappar väl lilla tösen saxen. Så jävla....., blä!

Annars är kvällen räddad efter att Erica berättat att första twilight filmen går på ettan ikväll. Men först så ska det låta! Och nu ska jag bara försöka glömma bort att det är sista helgen tillsammans med Erica. Sen flyttar vi ifrån varanndra. Efter att ha bott tillsammans sen istortsett tvåan på gymnasiet. Jag vill inte veta hur detta slutar! I tusentals tårar och samtal.

Trying not to lose my head but I have never been this scared before

Jag tar ingenting till mig och har på något sett stäng av allt. Jag fattar inte vad som händer med mig, varför gråter jag inte av lycka och känner att ingenting kan bli bättre än vad det är nu? Nej, för att jag tydligen har något grovt fel i huvudet!

Idag har jag näst intill fått ännu ett jobb, jag ska bara dit och prata med honom. Livet ger mig så jävla många val, vägar och möjligheter, tillochmed ett nytt boende. Men jag vill bara ett, komma hem. Dock har jag nu bestämmt mig för att ignorera mina känslor och tankar och stanna här nere. Jag kan inte sumpa dom här chanserna, för jag kommer aldrig få dom igen.

Heart of gold med Neil Young kom precis på spotify listan och hjärtat bara värker och gör ont, låten gör ont, alla minnen gör ont, förra sommaren gör ont. Jag har aldrig någonsin haft det så bra. Och som jag sett fram emot den kommande sommaren. Nu dras bara ett stort svart streck över allt, och jag kommer kliva rakt ut i något helt okänt. Men det här ska bli bra, men det är jag som måste göra något bra utav det. Och jag måste se det från den ljusa sidan.

Nu ska jag krypa under täcket inne hos erica, gråta floder tillsammans och göra det bästa utav det här. En film är också hyrd. Så det blir lite mys upp i allt yrt.

..... just put aside your feelings

Under ett koppel av dagar har jag nu känt mig så jävla liten, borttappad och tom. Jag borde vara överlycklig och vara på toppen av mitt liv. Jag går ut från hårakademin om en vecka med betyg som jag är helt klart är jätte nöjd med. OCH jag har fått ett jobb på hair&care här i Stockholm och börjar redan på måndagen efter vi slutat. Dock vet jag ännu inte hur jag ska göra. Jag finner för och nackdelar med allt. Hemma kommer jag må toppen, men kanske inte få ett frisör jobb? Och vara tvungen att återigen flytta tillbaka hit. Här har jag ett jobb, kommer nämare gesället och tjänar pengar. Men, jag kommer nästintill aldrig kunna åka hem. Jag kommer vara ledig två dagar i veckan, då utspridda dagar. Och ingen lördag.

Jag behöver mina människor hemma, jag behöver mitt liv där. Jag gruvar mig över hur allt ska bli. Jag har ju vart nära bristningsgränsen redan nu när jag stannar här nere i 4a veckor utan att åka hem. Det är inte stället jag saknar utan vänner och familj. Folk får tycka att jag klagar för mycket och att valet är självklart men jag funderar över om det är värt att stanna här, vara själv och hela tiden längta hem.

Om jag bara fick vara hemma över sommaren och få lite ny energi skulle jag inte se Stockholm som en jobbig möjlighet längre. Då skulle jag vara medveten om att det inte finns något hemma, när jag letat och försökt överallt. När jag vet att Stockholm väntar. Men samtidigt ha i baktanken att jag redan sumpat ett jobb här.


lyckliga dagar

Nu är det helg, igen. Den här veckan har flugit iväg och det känns som att det var igår vi satt på isen i hennan med jäger och massa solsken. Jag har inte lyckats ladda upp en enda bild av alla hundlatals som togs. Jag har inte haft någon ork och har somnat ovaggad varje kväll denna vecka. Men det kommer! Fina pics på fina vänner.

Vi har haft sol hela veckan, och jag känner mig lycklig av att känna sommaren springa in. Även lycklig över att jag lyckades klippa till ett mvg på herrprovet. Nu återstår endast måndagens prov som jag ska utföra på min efterlängtade cecilia, tankarna går kring två röda färger och kanske en sida som ryker. Men jag låter fantasin flöda under helgen. Under helgen då alla befinner sig i ramundberget på afterskii1000, men det gör väl inte mig något? Inte ett dugg va. Jag menar, det brukar ju aldrig vara årets höjdpunkt. Med solbränd hy, fjäll, band, alkohol, vänner och för att inte glömma min man, min gitarrist. Nej gud så underbart att vara hemma.

För att få slut på detta egentligen meningslösa inlägg kan jag berätta att jag provjobbar på hair&care imorgon. Tanken slog mig idag när jag fick veta att chansen fanns. Vad ska jag göra hemma hela sommaren? Jag har inte ens ett sommarjobb. Stockholm är inte vad jag vill ha men jag tycker om det. Dock har jag hela vintern drömt om en sommar hemma. Vem vet skulle det gå vägen imorgon får jag kanske för mig att bege mig hemåt ivilketfall. Och jag antar att det är ett idiotiskt val.


L.W



- Jag har en ambition att jag ska bort nånstans. Det är samma syfte som jag haft med dig. Jag blev trött på mig själv, jag blev så destruktiv. Jag har en situation med ett annat liv och du har ingen del i det.

LIFE, THOUSANDS LIES...

,

om tid som går och inte går

Om du går ut i solen och sätter dig en stund.
För att natten blev så virrig, för att känslorna gick runt.

För att jag aldrig nämnde att det du gör är bra.
Och att jag är lika vilsen, och för att jag aldrig sa.  -  jag fattar alltihop

Om du repar upp historen fast den är så dum.
Om att klia tills det blöder på en och samma punkt.

Det där var nån annan, det där var inte jag.
Förlåt, tusen felsteg. Det enda som jag kunde vara.  -  jag fattar alltihop

I don't think so at all

Det stora slutprovet är gjort med ett helt okej betyg. Jag nöjer mig och lägger böckerna åt sidan för ett tag. Nu har vi endast herr och fri dam kvar sen är vi färdiga med allt på hårakademin. Nästan så att tåren vill trilla fram, men den håller jag inne till sista veckan. Jag antar att det kommer trilla ner ett antal när vi alla ska lämna varanndra. Lilla familjen. Vi som umgås dagarna in och ut.                 Åhh, ♥

Inatt han klockan slå 03:00 innan jag tillät mig själv att somna. Jag hade tusen tankar och funderingar om allt. Som jag längtat efter att få flytta hem, det gör jag fortfarande. Men tanken på att flytta hem igen skrämmer mig samtidigt, jag vet inte vad jag flyttar hem till. Jag tänker inte flytta hem och gå ner mig. Så den där tanken om att verkligen lyckas ställa allt på noll och börja om lockar. Men hur jag ska lyckas med det finns inte. Här nere kan jag fly från de jag inte vill höra om, eller veta om. Hur som helst kan jag iallafall blunda för mycket, och det kan jag inte där.

LAUREL MUSIC

If you want to be alone here with me, you must understand my weakness.
It's the way that he left me, and bereft me of, of my love. Without
a warning, without mourning, almost yawning. No one wants forever
anymore cause no one dares to try. No one wants endeavour like before.
If you want to see the world that's in me, you should know I'll always
need him, It's the way that I met him. There's no way that I could
possibly forget him like he got me, and forgot me. No one wants
forever anymore cause no one dares to try. No one wants endeavaour
like before, No one wants forever anymore, and no one wants to be there
like I know I might have been. No one wants endeavaour like before.

feels likes a lifetime ago

Kröp precis ner i sängen som kändes ovanligt tom efter att i flera dagar haft sängsällskap. Släppte motvilligt iväg Emilia mot tåget idag. Jag kan bara tacka för en massa dagar av välbehövligt sällskap. Vi har utnyttjat vårvädret till 100%, åkt båt, gått genom stan åt alla olika håll, myst, ätit onyttigt och haft det så himla bra.


memories fade

Imorgon är det fredag igen. Veckan har rullat på fort och idag avverkades slutprovet för folieslingor. Emilia mitt hjärta fick täta blekta slingor blandat med lite guldiga och håret avklippt ca 10 cm. Sedan slängde vi på en svart färg på hennes galet långa ögonfransar. Hollywood fru. Skämtosido men visst blev det allt en makeover!

För nästan första gången utforskade vi Stockholm utanför tunnelbanan. Vi tog oss en promenad från östermalm in till stan och på vägen passerade vi tusentals olika gator och höghus. Vi slog oss ner i solen vid vattnet och pratade om allt mellan himmel och jord. Minnen från studentveckan och balen som redan hunnit flugit hela 2 år bort. Jag gillar inte att tiden rusar iväg, samtidigt som jag vill se framtiden. Veta vad som händer, och hur mycket som kommer förändras.

Annars var det väldigt välbehövligt att få hit en fin vän hemmifrån. En som känner en rakt igenom. Som hjälper till med mycket genom att agera personlig terapuet och psykolog. Vi löser tankegångarna från alla håll. Och ett stort plus på det hela så hjälper hon oss och agerar 'frisör fröken' direkt ur boken inför det stora skriftliga slutprovet på måndag. Och med några glas vin på det hela så kommer de kommande dagarna bli underbara med prat, god mat, gott dricka, utflykter, stan och varandra.

remember rights that I did wrong. I lose the track that loses me, 
so here I go.




didn't need the pain



Verkligheten kommer ifatt och jag börjar bli rädd på riktigt. Jag har inte tagit det på allvar, eller aldrig velat tagit det på allvar. Jag har ingen aning om vilket.


Men imorgon, äntligen kommer Emilia ner och stannar ett tag. Som jag längtar.


En trevlig kväll på ingång.

.

men jag kan inte säga nej

Att allt kan vända till det sämre på bara dagar, timmar eller minuter är något jag varit medveten om. Men att allt ska komma på samma gång är inget jag är van vid. Allting handlar om att släppa taget. Släppa taget från det mesta, och gå vidare. Jag hatar hur jag hänger mig fast i dåtid, jag hatar hur jag blir och jag hatar sättet jag drar ner mig själv på. Jag hatar att jag alltid litar på fel människor, och saker inträffar vid fel tidpunkt i livet. Och jag hatar att jag alltid, gör det igen. Jag kommer lita på fel människor ännu en gång, bara för att jag alltid vill tro på det. Jag kommer fortsätta göra misstag, det är väl en del av livet. Jag ska bara lära mig att städa upp allt innan all energi tar över och läggs ner på att bearbeta och fundera över alla meningslösa saker som gör ont. - ge mig ett fel som jag kan rätta till.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0