first day
Dock hatar jag redan pendeltåg. Nu ska leta mig mot sängen
och drömma om den rosa skönheten jag valde bort. mmh.
9 månader av total lycka
Har haft den mest omtumlande helgen i mitt liv. Jag är överlycklig och ledsen i ett. Jag har genomgått den värsta separationsångesten någonsin. Ifrån så många fina människor som fått sån stor plats i mitt liv och hjärta. Och från min sambo som jag spenderat många år tillsammans med. Nu är vi 30 mil ifrån varandra, och jag kan inte längre ropa på henne från rummet bredvid. Det kommer bli tomt och ovant, men det är nu livet börjar och det kommer bli bra. Trots att jag insett att jag hatar förändringar, samtidigt som det är just det livet går ut på?
Examen i fredags var otroligt jobbig, men samtidigt var den en stor lycka. Jag har min efterlängtade frisör utbildning. Jag grät när jag fick se mina betyg, för aldrig någonsin kunde jag tro att allt skulle sluta såhär bra. Jag grät när vi tog farväl av alla. Men samtidigt är jag glad över att vi aldrig säger hejdå. Vi kommer ses igen. Vi kommer bara inte spendera veckans dagar tillsammans längre. Tänk att jag fått lära känna så många fantastiska männsikor på bara nio månader. Människor som livet ut kommer ha en stor plats i mitt hjärta. Och som vi kämpat, skrattat och blivit galen åt alla dockhuvud(en?) och kunder, tillsammas, och så mycket blod som sipprat nerför våra fingrar alla gånger vi klippt oss. Haha, åh vad lyckligt lottad jag blivit. Tack för den här tiden, mina fina hjärtegull ♥
When life offers you a dream so far beyond any of your expectations, it’s not reasonable to grieve when it comes to an end.
It all begins, with a choice
forbidden to remember, terrified to forget
somewhere a clock is ticking
Annars sov vi ut imorse och åt oss en god frukosr innan vi drog igång tvättmaskinen och gjorde oss redo för att attackera ogräset i våra två rabatter här utanför. Men ska det göras så ska det göras, right? Och gjort blev det! Och trots skitiga händer och naglar som gick sönder så njöt vi av stunden. Sommaren är påväg, fast det föll snö i början av veckan. Det måste ju helt enkelt ha varit en stor miss i planeringen av vädergudarna?
Nu har vi precis tryckt i oss en varsin majskolv till middag och ligger nu nerbäddade framför tv;n och kikar på kvällen är din, och jag blir lika rörd för varje nummer. Senare slår vi på en hyrd film, pappa på burk, för att sen få lite sömn innan morgondagen då vi styr planerna mot ikea för köp av flyttlådor. Det närmar sig nu.
en sista helg
Dagen har annars bestått av mest trevliga kunder. För att nämna min sista så kan jag berätta att han tydligen hade kli över hela kroppen, mans-kli som han så fint kallade det. Och under nästan hela klippningen satt han med ett morrande ljud och småskrattade, utbrister även - jag hade tänkt berättat något riktigt äckligt om mig själv, men då tappar väl lilla tösen saxen. Så jävla....., blä!
Annars är kvällen räddad efter att Erica berättat att första twilight filmen går på ettan ikväll. Men först så ska det låta! Och nu ska jag bara försöka glömma bort att det är sista helgen tillsammans med Erica. Sen flyttar vi ifrån varanndra. Efter att ha bott tillsammans sen istortsett tvåan på gymnasiet. Jag vill inte veta hur detta slutar! I tusentals tårar och samtal.
Trying not to lose my head but I have never been this scared before
Idag har jag näst intill fått ännu ett jobb, jag ska bara dit och prata med honom. Livet ger mig så jävla många val, vägar och möjligheter, tillochmed ett nytt boende. Men jag vill bara ett, komma hem. Dock har jag nu bestämmt mig för att ignorera mina känslor och tankar och stanna här nere. Jag kan inte sumpa dom här chanserna, för jag kommer aldrig få dom igen.
Heart of gold med Neil Young kom precis på spotify listan och hjärtat bara värker och gör ont, låten gör ont, alla minnen gör ont, förra sommaren gör ont. Jag har aldrig någonsin haft det så bra. Och som jag sett fram emot den kommande sommaren. Nu dras bara ett stort svart streck över allt, och jag kommer kliva rakt ut i något helt okänt. Men det här ska bli bra, men det är jag som måste göra något bra utav det. Och jag måste se det från den ljusa sidan.
Nu ska jag krypa under täcket inne hos erica, gråta floder tillsammans och göra det bästa utav det här. En film är också hyrd. Så det blir lite mys upp i allt yrt.
..... just put aside your feelings
Jag behöver mina människor hemma, jag behöver mitt liv där. Jag gruvar mig över hur allt ska bli. Jag har ju vart nära bristningsgränsen redan nu när jag stannar här nere i 4a veckor utan att åka hem. Det är inte stället jag saknar utan vänner och familj. Folk får tycka att jag klagar för mycket och att valet är självklart men jag funderar över om det är värt att stanna här, vara själv och hela tiden längta hem.
Om jag bara fick vara hemma över sommaren och få lite ny energi skulle jag inte se Stockholm som en jobbig möjlighet längre. Då skulle jag vara medveten om att det inte finns något hemma, när jag letat och försökt överallt. När jag vet att Stockholm väntar. Men samtidigt ha i baktanken att jag redan sumpat ett jobb här.
lyckliga dagar
Nu är det helg, igen. Den här veckan har flugit iväg och det känns som att det var igår vi satt på isen i hennan med jäger och massa solsken. Jag har inte lyckats ladda upp en enda bild av alla hundlatals som togs. Jag har inte haft någon ork och har somnat ovaggad varje kväll denna vecka. Men det kommer! Fina pics på fina vänner.
Vi har haft sol hela veckan, och jag känner mig lycklig av att känna sommaren springa in. Även lycklig över att jag lyckades klippa till ett mvg på herrprovet. Nu återstår endast måndagens prov som jag ska utföra på min efterlängtade cecilia, tankarna går kring två röda färger och kanske en sida som ryker. Men jag låter fantasin flöda under helgen. Under helgen då alla befinner sig i ramundberget på afterskii1000, men det gör väl inte mig något? Inte ett dugg va. Jag menar, det brukar ju aldrig vara årets höjdpunkt. Med solbränd hy, fjäll, band, alkohol, vänner och för att inte glömma min man, min gitarrist. Nej gud så underbart att vara hemma.
För att få slut på detta egentligen meningslösa inlägg kan jag berätta att jag provjobbar på hair&care imorgon. Tanken slog mig idag när jag fick veta att chansen fanns. Vad ska jag göra hemma hela sommaren? Jag har inte ens ett sommarjobb. Stockholm är inte vad jag vill ha men jag tycker om det. Dock har jag hela vintern drömt om en sommar hemma. Vem vet skulle det gå vägen imorgon får jag kanske för mig att bege mig hemåt ivilketfall. Och jag antar att det är ett idiotiskt val.
L.W
- Jag har en ambition att jag ska bort nånstans. Det är samma syfte som jag haft med dig. Jag blev trött på mig själv, jag blev så destruktiv. Jag har en situation med ett annat liv och du har ingen del i det.
LIFE, THOUSANDS LIES...
om tid som går och inte går
För att natten blev så virrig, för att känslorna gick runt.
För att jag aldrig nämnde att det du gör är bra.
Och att jag är lika vilsen, och för att jag aldrig sa. - jag fattar alltihop
Om du repar upp historen fast den är så dum.
Om att klia tills det blöder på en och samma punkt.
Det där var nån annan, det där var inte jag.
Förlåt, tusen felsteg. Det enda som jag kunde vara. - jag fattar alltihop
I don't think so at all
Inatt han klockan slå 03:00 innan jag tillät mig själv att somna. Jag hade tusen tankar och funderingar om allt. Som jag längtat efter att få flytta hem, det gör jag fortfarande. Men tanken på att flytta hem igen skrämmer mig samtidigt, jag vet inte vad jag flyttar hem till. Jag tänker inte flytta hem och gå ner mig. Så den där tanken om att verkligen lyckas ställa allt på noll och börja om lockar. Men hur jag ska lyckas med det finns inte. Här nere kan jag fly från de jag inte vill höra om, eller veta om. Hur som helst kan jag iallafall blunda för mycket, och det kan jag inte där.
LAUREL MUSIC
If you want to be alone here with me, you must understand my weakness.
It's the way that he left me, and bereft me of, of my love. Without
a warning, without mourning, almost yawning. No one wants forever
anymore cause no one dares to try. No one wants endeavour like before.
If you want to see the world that's in me, you should know I'll always
need him, It's the way that I met him. There's no way that I could
possibly forget him like he got me, and forgot me. No one wants
forever anymore cause no one dares to try. No one wants endeavaour
like before, No one wants forever anymore, and no one wants to be there
like I know I might have been. No one wants endeavaour like before.
feels likes a lifetime ago
memories fade
För nästan första gången utforskade vi Stockholm utanför tunnelbanan. Vi tog oss en promenad från östermalm in till stan och på vägen passerade vi tusentals olika gator och höghus. Vi slog oss ner i solen vid vattnet och pratade om allt mellan himmel och jord. Minnen från studentveckan och balen som redan hunnit flugit hela 2 år bort. Jag gillar inte att tiden rusar iväg, samtidigt som jag vill se framtiden. Veta vad som händer, och hur mycket som kommer förändras.
Annars var det väldigt välbehövligt att få hit en fin vän hemmifrån. En som känner en rakt igenom. Som hjälper till med mycket genom att agera personlig terapuet och psykolog. Vi löser tankegångarna från alla håll. Och ett stort plus på det hela så hjälper hon oss och agerar 'frisör fröken' direkt ur boken inför det stora skriftliga slutprovet på måndag. Och med några glas vin på det hela så kommer de kommande dagarna bli underbara med prat, god mat, gott dricka, utflykter, stan och varandra.
remember rights that I did wrong. I lose the track that loses me,
so here I go.
didn't need the pain
Verkligheten kommer ifatt och jag börjar bli rädd på riktigt. Jag har inte tagit det på allvar, eller aldrig velat tagit det på allvar. Jag har ingen aning om vilket.
Men imorgon, äntligen kommer Emilia ner och stannar ett tag. Som jag längtar.